kajsagabriellas.blogg.se

Regnet smattrar ner och himlavalvet är täckt av gråa tjocka moln. Sommaren lider snart mot sitt slut. Efter min lilla vistelse i Asien har det varit ett betydligt lugnare tempo, och jag antar att det är ganska hälsosamt i sin dos. Långa sovmorgonar, promenader, kvällar med vänner, lugn och leenden. Det har också blivit väldigt mycket tid för tanken  och det känns som om livets förnimmelser kommer ikapp. Sommarstaden med tre hjärtan är sig väldigt lik, och nu känns det som om jag bara väntar. Dans på Tylösand, middagar vid Nissan, Galjberget, cyckelturer och den förbaskade kedjan som alltid hoppar, alldeles för sena nattpromenader, roadtrips, födelsedagsfiranden, och lyckan av att kunna gå runt i bara ben utan att frysa i jämförelse med en betydligt kallare omgivning. Jag är så oerhört lycklig för att jag har så fina människor runt omkring mig, det är rikedom om något. Jag är också så oerhört lycklig att jag har min vackra familj. Halmstads åkrar, stigar, snår och vatten, mina historier och minnen på så många platser. En doft av syren, spänningen för andra och melankoliska andetag. Snart är det höstäpplernas tid, studiernas ständiga påtag och studentlivets färgglada, obrydda berusning. Följt av gröna ängar som blir till begie, hösthalsdukar och tända ljus. Någonstans däromkring måste jag vara klar. & Någonstans däromkring beger jag mig. Trots det, så lockas jag av Härjedalens tystnad, mitt andra sedda hem som barn, skidbackar, fallande snö brasor i spisar, insiktsfulla böcker och raggstrumpor. Samtidigt lockas jag av Iriska, gröna kullar, gärsgårdar, lera och klappande hovar. Jag njuter av längtan, och jag njuter av att jag har tid. Jag är så tacksam.