"Har du helt slutat blogga?" undrar Pappa, Nej inte helt. Det har varit en lång höst. En ganska omvälvande höst och jag har väl inte riktigt funnit tid. Jag sitter hemma hos Far, brasan brinner och vi dricker ett finare amaronevin. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva längre. Har inga roliga nyårsplaner att berätta om eller något sånt. I januari åker jag och några gamla gymnasievänner till Åre, det är nog det jag ser fram emot mest just nu. På bilderna ser ni bl.a en annan vän; Agust, som varit och är en jäkla klippa. Jag försöker läsa lite böcker, gå på promenader och inte tänka så mycket. Samtidigt vet jag att detta kommer bli ett år med massvis av vägskäl. Jag skall försöka hitta mig ett jobb, någonstans att bo, veta vad jag vill och vad jag skall börja min karriär. Det känns som om jag borde satsa, ta mig iväg, testa något nytt! Samtidigt är jag rädd för att gå hem till något tomt, över någon regnig asfalt och känna mig ensam och att jag inte kan någonting. Det är läskigt; men jag försöker se det som ett äventyr. Det känns som om Gud har någon plan, jag vet bara inte vad det är än. Jag tror att ibland får man ha lite tillit till tiden. Mycket reflektion; samtidigt försöker jag med så lite reflektion som det bara går. Hoppas ni får ett underbart fint nytt år! Vi hörs någongång nästa decenie!
MENY
1